şair

anlatmak isterim imdi
sana bir şairin aslen ne idüğünü:
o ki en ucundaki sistir
ufkun,
mazide kalanın,
sırtıdır o,
ve alnı gecenin hududunda
asılı kalan bir çizgidir,
gözleri yorgun düşer bazen
var olup olmadığını dahi bilmediği bir şeyi,
bekleyip durmaktan,
ve kör olur bazen de o gözler
sisin ardındaki meçhul bir güneş
yüzünden –
işte o vakit şair ağlar, ta ki
sis uzaklara çekilip gidene dek,
ve o intizarın ıstırabı gelip de yeniden
sızlayan gözkapaklarını serinletene dek –
şair odur ki,
Ya bir divanedir yahut bir hakîm,
o ki,
her saat başı karar veren bir seyyah,
yaşamayı mı yoksa
ezelden beri ölü olmayı mı seçeceğine –

Mütercim: Özgür BAĞLIYALNIZ

diktaren

nu vill jag berätta
för dig vad en diktare är:
han är dimman ytterst
på horisonten,
han är ryggen utav det,
som varit,
ve hans panna är strimman som dröjer
på nattens gräns,
hans ögon äro ıland trötta
av att vänta efter det,
som han icke veteriner, om det finns,
och ibland äro de blinda
av en sol på andra sidan
dimman –
då gråter diktaren, tills
dimman har ryckt längre bort,
och väntandes ångest åter
svalkar hans svidande ögonlock –
diktaren är han, som
Antingen är en dåre or en vis,
han, som
varje timme väljer,
om han vill leva eller
alltid ha varit död –